Vilken fest det blev! Förutom våra nio fantastiska gästpoeter medverkade också Julieta Krasijewicz, vinnare av poesitävlingen vi utmanade folkhögskolorna på. Det är inte sista gången ni hör hennes namn, vi lovar. Vi fick tre dagar av poesi, gemenskap, solidaritet och kärlek. Som poeten Abel Murcia uttryckte det: - Språk är de territorier där vi uttrycker oss. På dessa olika sätt att uttrycka oss är vi många gånger, implicit eller bokstavligen, överens om begrepp som vi anser viktiga; såsom mänsklighet, humanism, solidaritet och planeten... I dessa utrymmen manifesteras poesi som ett universellt språk.
Poesi är verkligen den djupt mänskliga kommunikationen över alla språkbarriärer. Vi har hört poesi på engelska, svenska, polska, estniska, arabiska, spanska och ukrainska. Poesin är det som alla språken har gemensamt.
I vår ambition att sprida poesi delade vi ut 1000 minnesböcker, vi besökte skolor och bibliotek. Besöket i Värnamo var mycket uppskattat av poeterna; och åhörarna såklart. Poesin har inga gränser, den måste flyga ut från centrala Jönköping.
Förutom Lunchlyrik på Spira för tredje året i rad och sedvanlig Pilsnerpoesi där vem som helst fick läsa dikter flyttade vi ut till Poesihuset i Önnarp. Vädergudarna vakade över oss och vi fick lyssna på poesi från balkongen. Huset har nyligen berikats med en fåtölj som tillhört Selma Lagerlöf själv och den fick poeterna försiktigt och vördnadsfullt sitta i när de blev fotograferade av Jonathan Sjöstrand.
Musiken följer poesin och med den följer Giovanni (med band) och Simon Rojas. I år fick vi tillskott av begåvade syskonen Victoria och Leo Hansson. Även Robert Lago dök oväntat upp.
Som avslutning gick vi alla med facklor till Lillsjöplan där poeterna fick säga hejdå till Jönköping och facklorna överlämnades sen till Anna – Sara och Tony på Nordcirkus som bjöd på en poetisk eldshow. Här är vi stort tack skyldiga Musik & Teatervänner Riksteatern Jönköping för samarbetet. Det blev en värmande och vacker avslutning som lever kvar i våra minnen.