Poeten och författaren Víctor Rojas hade länge närt en dröm; att starta en internationell poesifestival i Jönköping. Med hjälp från Region Jönköpings län och Kultivera i Tranås lyckades vi få ett tre-årigt utvecklingsbidrag från Kulturrådet. Vi fick också fint stöd från Svenska Akademien. Med en liten samling poesiälskare körde vi i gång.
Poeterna gjorde uppskattade framträdande på biblioteket och på skolor och arbetsplatser. Lasse Söderberg blev tyvärr allvarligt sjuk och kunde inte delta i festivalen. Som tur var frisknade han till och vi kunde senare tillägna honom 2019 års Poesifest. Poeten Melanie Perry från Wales hoppade in på kort varsel, därför finns varken porträtt eller dikter av henne.
Vi inbjöd konstnären Jorge Restrepo H som tog med sig sin utställning med porträtt av samtliga medlemmar Svenska Akademien, innan skandalerna. Det gav en extra dimension åt festivalen. (Tyvärr kunde Kjell Espmark som inbjudits inte komma till Jönköping på grund av händelserna i Akademien.) Jorge höll också flera seminarier kring karikatyrteckning. Han är en av Colombias största karikatyrtecknare och illustratörer. Hans teckningar ses i Colombias största dagstidningar och han har haft flera stora separatutställningar. Som exempel i seminarierna använde han konstnären John Bauer som han blev förtjust i vid besöket i Jönköping. Han avporträtterade alla våra poeter till affischerna och marknadsföringen och det fortsätter han göra än. Han är vårt unika signum. Det var också han som skapade vår unika logga.
Genom att vi lyckades få hit Juan Manuel Roca, Colombias mest populära poet, drog vi publik från andra delar av landet. Många kom från Stockholm, t o m Colombias ambassadör Sonia Durán Smela. Hon invigde festivalen och höll ett fantastiskt tal där hon påminde om hur den stora internationella poesifestivalen i Medellín skapats för att motverka våld och annan kriminalitet. Den har nu funnits och växt i över 20 år. och är en självklar förebild för oss. (År 2006 tilldelades poesifestialen i Medellín The Right Livelihood award som brukar kallas det alternativa fredspriset.) Ambassadören dansade sedan salsa med sin man till Mapalés musik. Det gav också en härlig stämning att vi kunde få livemusik med latinamerikanskt tema till den stora finalen.
Vi vet inte, men varför inte pröva? Ja, så tänkte vi. Det faktum att festivalens producent är poet tillika frivårdsinspektör kan kanske ha lite grand med saken att göra. Sagt och gjort, vi tog med några poeter till Frivården och häktet. Det blev fina möten.
I antikens Grekland stod poesin inte högt i kurs. Flera filosofer ansåg att poeterna hädade gudarna genom att göra dem mänskliga och dikta om dem. Det slutade med att flera poeter landsförvisades. Här i högan nord hade poeterna en helt annan ställning. De hyllades av alla. Även krigare fick lära sig att skriva dikter för att vinna slag. Det är förstås i den andan som vi skapade vår poesifestival. Vi tror på fred, ickevåld och poesi. Vår förebild är den colombianska staden Medellins stora poesifestival som startade för att motverka våldet och samla stadens innevånare kring glädje och fest. Idag är den festivalen en av världens största.
I Latinamerika, är poesin inte bara skönhet och kärlek som läses i de fina salongerna, utan också kamp och blod. Protester mot korrupta politiker, diktaturer, fattigdom och våld kanaliseras till brinnande, glödande poesi. Poeterna sprider kärlek för att överrösta hatet.
Vi som tror på poesins magi instämmer i poeten Antonio Machados ord:
”När politikerna och militärerna säger att allt är förlorat, säger poeterna: – Vem vet?”