Dikter 2019

Lasse Söderberg

Lasarus i Mexico

Betrakta denne magre man som sitter
med stearinljus, bok och kranium
liksom försjunken i ett vilorum
där inga röster hörs och inget fågelkvitter.
Han är en lycklig Lasarus som vet
att noll är lika med den öppna graven.
Han griper därför hårt om tiggarstaven
och övar sig i livets skröplighet.
Här ser ni honom ömkansvärd och naken.
Helt nyss var han den alltför plötsligt döde.
Nu är han åter levande och vaken.
Glöm inte, säger jag, förnöjde gamling
som skrattar åt ditt lyckosamma öde:
Snart klämtar klockan till förnyad samling.

Lindantonella Solano

Tystnaden är en dörr
Genom den syns
en flock papperssvalor
som tar andan
från den sista
människan
När Prometeus bränt ner
myrornas bo
och ögonen trotsigt sågat
igenom ramen
rasar det sista
huset

Inghilda Tapio

För länge länge sen
fanns här små sjöar
forsar sund vikar
små bäckar
nu står allt under vatten
för länge sen
fanns här hjortronmyrar
kåtor vid sjöstränderna
nu står allt under vatten
för länge
sen en fredad plats där
vajorna födde sina kalvar
*
lågmälda röster
färdas med röken
omfamnar de drömmande

Juan Cameron

Främlingens dikt

Jag är en främling i detta land men detta land är ingen främling i mig! [Gunnar Ekelöf]

Detta land är inte mitt land
dess historia andas inte i mina strider
gömd i röken och dess lik
Snarare dör mina vänner i hjärtinfarkt
obemärkta i dödsrunorna
Detta land är inte mitt land
dess myter i tv:n når mig inte
inte ens dess bulvaners framtoning
Jag föddes åratal senare och jag är inte ansvarig
för det ena eller andra barbariet det hemska fälttåget
inte heller stal jag av vana från de besegrades hus
Mina erövringar är mina små invasioner  oviktiga ärenden
och jag betalar vad jag kan jag tar kredit
jag visar mina kort för fordringsägarna
Detta land är inte mitt land
jag påverkas inte av den nya teknikens koder
jag förstår inte när de pratar på parkeringsplatserna
inte heller snabbköpens dumma språk
jag brukar gråta på läkarmottagningar vid bankomaterna
deras pengar framkallar i mig en nostalgi som liknar pengar
Detta land är inte mitt land
dess kors är inte mitt kors och inte heller är dess nerv min Mauser
jag svarar knappt när någon lyssnar på mig
eller lovar att lägga sig
som en kropp i mina funderingars väg
Detta land är inte mitt land
det är inte ens köttet under betongen.

Assia Gibirila

Påtvingad färd

Det fanns inget arbete
Jag sov på halm
Dag och natt i sysslor.
Tungt arbete utan vila,
Min mor var sliten
Min far var« tömd »
En natt av fullmåne
På en provisorisk pråm
Vid sanddynen.
Våra tårar rann
Mitt hjärta kvävdes
Min hand kramade
Skrynkliga sedlar
I min ryggsäck.
Jag lyssnar på vågorna
I detta mörka hav
Vid en tung och rå stund
Gick jag upp
Utan återvändo
Hon såg på mig
Blicken sårade
Jag vände mig om
Jag var där, frusen
Hennes tårar rann
Mitt hjärta sprack i tusen bitar
Jag vandrade utan bagage
Till den förlovade landet
Det franska Paradiset

Leonardo Rossiello

Ubi sunt, var är de delade timmarna

Mellan två piroger i två munnar
bekantade vi oss, i Horatius anda.
Vi utbytte hjälplöshet
idéer, böcker och frågor (få),
skratt och anekdoter (“tack, Oscar”)
Sen talade vi om våra arbeten,
musiken, de höga priserna.
Samtalen behandlade många ämnen.
Men var är drömmarna vi berättade?
Var är smaken av det vi sa och lyckan
att umgås åtminstone under en kort tid?
Ärlig var pratstunden. Men den finns inte längre.
Förblir den bara ett minne, på drift?
Det väsentliga kvarstår, den fulländade vänskapen.

Aleisa Ribalta Guzmán

Cuban Zen

Flygande
längtan
vilar.
Liten
färgrik
fladdrar.
Futtigt
näste
upptar.
Tunn
näbb
göd den.
Ogripbar
skönhet
förför.
Oskyldig
fjärran
sårar.
Allt
innerligt
balanserar.
Fjärmad
ofantlig
begriper.

Ulf Eriksson

Paraplyet och jag

I duschkabinen står det uppfällda paraplyet
kvar från i går, till
minne av en lyckad promenad
på andra sidan framtiden.
Grå skyar, månaden majs gröna riken, flera
lätta regn som tog bort minnen.
Hoprullat igen liknar paraplyet
en dödahavsrulle, eller en puppa
i vars inre några korta dagars
luftfärd förbereds.
Dialogen oss emellan är ibland besvärlig: nu
vänder jag mig ut och in! Och de
koncentriska regnskärmarna är inte bara detektorer av
glömskans väderlekar, utan
själva ofta försummade.
Hängande likt fladdermöss
på krokarna under bardisken
lämnar vi dem med huvudet fullt av
drömmar som skall rinna bort genom kroppen.
Det dåliga samvetet i duschkabinen
ger sedan upphov till visionen av en
oändlig utvecklingsanstalt för paraplyer,
vart och ett instängt i sin duschkabin, ett
ovärdigt habitat för elementens flexibla nomader,
bärbara hägn för tankar på väg till grundvattnet igen.

Gabriella Eftimie

Kungsfiskaren

Vi kom fram till bron full av män med långa
Objektiv som svarta stack ut ur dimman
Några av dem lyfte sina kameror som liknade
Hägrar med mörka näbbar
De klickade kort, professionellt och försvann
Efter att ha kryssat trofén
Men vi stannade kvar länge,
Höll fast blicken vid det blänkande,
Turkosa strecket,
Tjuvlyssnade på de små vingarna som
fladdrade som dervischernas kjolar.

Herr Jones

Poeten och hans vän gick
så nära varandra
de var stöpta i samma form
de delade poesi och konst och
var oense om musik
de stirrade på de vackra kvinnorna
älskade att skicka flaskan
De gick så nära att de
nästan höll varandras händer
fingertopparna var endast separerade
av spegelbildens skumma skimmer
På sin sida av glaset
följde hans vän en bana förståndet
I poetens ansikte fanns två
reflekterande vägar
en upplyst och guldkantad
en bittert mörk och helvetiskt dämpad
Paralleller in i flödet
Ibland brukade vännen förena sig med poeten
i solen
De brukade dansa och sjunga
en gudomlig akt
Åh så de älskade och levde
Sedan kunde hans vän stiga tillbaka
in i förståndet
svedd men oskadd avsvalnad
poeten fann sig bränd isande
ensam på den nedre vägen
Hans vän kunde se ut genom förhänget
Janus i Bacchus tribunal
med kraft att försvara sig
men aldrig tillräckligt stark för
en skärva skakande oscillation
poetens frälsning

Siham Jabbar

Till Bagdad

Jag säger att du inte korsar floden två gånger,
jag korsar men kommer inte ur den.
Bagdad sover på kanten av ett moln,
vaknar inte det finns inget regn.
Jag säger att du inte stal hennes eld
och Prometheus ger mig eldfällor.
Din övre värld stirrar på min Törnrosa
den undre världen skissar sin järnkedja.
Emellan dem förklarar jag att jag inte är lämpad att passera,
jag kan ej passera min broder
Dina portar bevakas av drakar.
Leta i dina fickor efter en hemlighet som du aldrig hört.
Leta i ditt sinne efter galenskapen som du skapat.
Hon söker i ditt hjärta den kärleken du flyr ifrån,
innan du dödar
och jag tillägger, jag älskar dig min sköna.
Kyss den sovande för att väckas
fjärilar på ögonen för att drömma mig bort,
en passerande matta svävar på läpparna.
Du korsar inte floden två gånger och Bagdad väntar på att jag ska komma ut…

Jöran Linder

Vinden var varm, full av dofter
undermedvetna känslor
i strilande regn
det mänskliga begäret
gränslöst våldsamt
allt kunde varit annorlunda
jag skickade ord
in i obegripligheten
genom ett fönster
inget var säkert
världen hade förändrats
det jag ville säga blev aldrig sagt

Ron Riddell

När solen skiner

När solen bringar
en vänlig råmande vind
och luften parfymeras
av hembakat bröd
då grönfinkens sång
ger dagen röst
och lämnar mig
i det tomma huset
fullt av himlens ljus.